Rätta mig om jag har fel, men verkar det inte vara extremt vanligt att människor som förespråkar mångkultur och massinvandring ber andra som inte är för mångkultur och massinvandring, personer som de så gärna benämner som främlingsfientliga, rasister och nazister, att vara mer öppensinnade (open-minded). En sådan tankegång bygger på en gravt felaktigt uppfattning om vad det innebär att vara öppensinnad.
Att vara öppensinnad innebär att man är villig att beakta nya idéer och förkasta de man redan har. För många personer verkar ett öppet sinne istället vara likställt med ”att hålla med mig” alternativt ”att tycka om andra människor”. Jag tycker mig märka att en vanlig missuppfattning bland mångkultur- och massinvandringsförespråkare är att tro ett öppet sinne är samma sak som att tro gott om invandrare och invandring. Hur ofta hör vi inte att invandrares vandalism, kriminalitet och otrygga bostadsområden beror på utanförskap, trots att det troligaste svaret är att invandring från Afrika och Mellanöstern går hand i hand med de nyss nämnda fenomenen oavsett var, när och hur?
Forskning med vetenskapliga frågeställningar hade sannolikt lett till mer korrekta, men politiskt inkorrekta och med verkligheten mer överensstämmande svar, nämligen att det är invandrarna själva som kan vara problemet. Att dra slutsatser utan fakta är inte att vara öppensinnad, utan motsatsen, det är att vara trångsynt. Om Karl kommer med påståendet att alla så kallade ensamkommande flyktingbarn är under 18 år utan att vara villig att varken undersöka saken närmre eller omvärdera sin åsikt om han skulle bli överbevisad är han ett klassiskt exempel på en person som inte är öppensinnad.
Istället för att genom forskning och undersökningar öka vår förståelse för hur verkligheten är beskaffad väljer politiker och journalister att helt enkelt inte ens försöka förstå den och inte bara det, de låter ingen annan heller försöka förstå den. En politiker eller journalist som inte vill räkna på invandringens kostnader använder svepskäl som att ”man kan inte ställa människor mot varandra” eller någon annan ointellektuell anledning.
Mången mångkultur- och invandringsförespråkare tror sig redan från början veta vad problemen i samhället beror på (nämligen rasism, utanförskap, diskriminering osv) och vägrar att ta till sig andra förklaringar, detta redan innan man till och med hunnit spekulera i vilka andra förklaringar som kan komma att ses som troliga.
Bristen på faktaanvändning hos politiker och journalister (har någon svensk någon gång sett eller hört ett argument för mångkultur som bygger på statistik?) leder ofelbart till ett överflöd av det enda som man då har kvar – känsloargument. Bara för att politikers och journalisters resonemang inte inbegriper några fakta eller uppvisar någon ingående förståelse för invandringsproblemen, så betyder det att alla svenskar lider av samma oförmåga. Politikers och journalisters syn på sig själva som de enda som förstår och har kapacitet att debattera samhällsproblem är tämligen huvudlös och får inte stå oemotsagd.
Jag kan inte med stöd av empiri förklara varför kriminaliteten bland invandrare från MENA-länderna är oproportioneligt hög, då invandrare i min föreställningsvärld är skötsamma och duktiga människor (notera bristen på fakta). Trots det kan jag förklara varför deras kriminalitet är så hög, det är utanförskapet, svenskarnas rasism och diskriminering som är orsaken (notera att detta är ett känsloargument). Om inga tillförlitliga och korrekta fakta presenteras kan inte rätt slutsatser heller dras och de problem som mångkulturen och massinvandringen medför kan aldrig lösas. Tänk dig att en bil slutar fungera att mekanikerna i bilverkstaden av politiker och journalister inte tillåts att undersöka motorn för att se ifall den har något med haveriet att göra, kommer man då någon gång få igång den bilen igen? Det troliga är att motorn är boven i dramat, inte spolarvätskan, i alla fall om ett öppet sinne och sunt förnuft får råda.
Ett vanligt känsloargument är att en helt vanlig svensk som inte ser fördelarna med mångkultur och massinvandring är av den åsikten för att han/hon saknar nyfikenhet inför invandrare och för de nya perspektiv som de sägs ge oss svenskar – denna trångsynthet sägs vara anledningen till svenskarnas så kallade främlingsfientlighet och rasism. Detta trots att den främlingsfientlige eller rasisten mycket väl kan komma med en genomgående, faktaspäckad och välbalanserad utläggning om varför han/hon inte gillar att kulturer från Afrika eller Mellanöstern breder ut sig i Sverige. När debatten sammanfattas av politiker och journalister brukar rasistens ”extrema” åsikter bero på okunskap, motviljan till nya idéer samt rädslan för det okända. I många fall så är det i själva verket mångkultur- och massinvandringsförespråkaren som är okunnig om verkligheten eller väljer att motsätta sig forskning och undersökningar som hotar avslöja obehagliga sanningar. Locket läggs därför på. Kan detta av någon ses som ett öppet sinne?
Censuren och åsiktsförtrycket i Sverige leder till att ingen tillåts presentera fakta, komma med nya infallsvinklar eller ge svar på problemformuleringar som baseras på annat än maktelitens känslomässiga tankegods. Svenska folket förväntas av politiker och journalister blint acceptera och utan att ifrågasätta godta den verklighet som de presenteras, trots att det svenska folket i de allra flesta fall inte har någon förstahandsinformation om det som presenteras eller får lov att på egen hand kritiskt granska informationen för att se vad politikerna och journalisterna redigerat bort eller utelämnat. Hur skall någon enda människa reservationslöst kunna säga sig vara för mångkultur och massinvandring när ingen fritt tillåts att undersöka, ifrågasätta eller kritisera?
En mångkultur- och massinvandringsförespråkare baserar ofta sina argument för mångkultur och massinvandring på ett fåtal anekdoter som handlar om trevliga invandrare som han/hon stött på i något sammanhang eller kanske till och med jobbar tillsammans med (eller att Zlatan är bra på att spela fotboll!). Detta är en bristfällig logik, bara för att en persons erfarenheter av ett fåtal invandare är positiva innebär det inte att massinvandring är positivt för flertalet andra eller för Sverige i stort. Faktumet att bidragen ökar, kriminaliteten ökar, svenskarna flyr sina bostadsområden och så vidare blir inte mindre sant därför att en enskild persons möten med invandrare varit positiva. En mångkultur- och massinvandringsförespråkares anekdoter om positiva möten med individer från andra kulturer säger enbart en sak, att han/hon kan ge exempel på positiva möten med invandrare. De säger varken mer eller mindre.
Att hävda att en person som kräver bevis innan han/hon accepterar ett påstående eller köper en omvälvande politisk idé är trångsynt är ett logiskt feltänk. Om Emma är emot mångkultur och massinvandring kan det vara hennes tidigare erfarenheter, allmänbildning, förmåga att tänka analytiskt och logiskt som gjort henne negativt inställd. Det mångkultur- och massinvandringsförespråkare ofta har problem med att förstå är att en persons intelligens och kompetens kan ha bidragit till dennes mångkultur- och massinvandringsmotstånd. Att en person inte är för mångkultur och massinvandring kan också bero på att den personen av politiker och journalister inte har presenterats några klara och tydliga bevis på att mångkultur och massinvandring verkligen är positivt för Sverige. Om politiker uppvisar ett gott resultat i invandringspolitiken är det inte omöjligt att mångkultur- och massinvandringsmotståndaren en dag omvärderar sin åsikt.
Ett vanligt fenomen är att mångkultur- och massinvandringsförespråkare tillskriver en motståndare egenskaper som denne egentligen inte har. Här spelar politiker och journalister en manipulativ roll, då de stämplar alla meningsmotståndare som främlingsfientliga, rasister eller nazister. Jämför med hur det var på medeltiden då elitens meningsmotståndare stämplades som kättare, hur icke-muslimer stämplas som otrogna i muslimska länder idag och så vidare. Att vara en verklig nazist innebär att man delar ett antal identitetsattribut med andra personer som också ser sig som nazister. Den slentrianmässiga, men ändock framgångsrika, taktiken att stämpla meningsmotståndare som nazister efter endast ett ack så oskyldigt uttalande om till exempel massinvandringens negativa konsekvenser, visar på den onyanserade värld som många mångkultur- och massinvandringsförespråkare lever i.
Förvanskning av motståndarsidans argument och synpunkter är ett annat klassiskt knep, ett korrekt uttalande som att många av våldtäkterna i Sverige begås av invandrare betyder inte att man säger att alla invandrare våldtar, något som ofta ”missuppfattas”. Användandet av så kallade ”trigger words” är också oerhört vanligt förekommande, tidigare nämnda ord som ”främlingsfientlig”, ”rasist” och ”nazist” främjar inte debatten utan leder till att de som använder dessa ”trigger words” enbart upprepar sina egna förutfattade meningar, istället för att på ett intellektuellt sätt utmana sig själva och sina åsikter. Om en person vill tro på att mångkultur och massinvandring verkligen är bra för ett land så är det den personens fulla rätt att tycka så, men den som framför sådana argument kan inte förvänta sig att alla okritiskt skall hålla med eller att andra inte kommer att hitta felaktigheter i ens förda resonemang.
Om en person attackerar en meningsmotståndare som den aldrig träffat, antyder att denne lider av en brist av något slag, ej lyssnar på motargument eller vägrar att överväga felen i sina egna resonemang så är det beteendet inte bara trångsynt utan också arrogant. Att försköna verkligheten och bortse från de samhällsproblem som finns gör inte en person till öppensinnad, snarare motsatsen, och det är sannerligen inte en dygd att vara naiv och lättövertalad av andra. Att kräva bevis för något gör att vi kan urskilja sanna påståenden från falska påståenden. Det är dock viktigt att komma ihåg att vi inte kräver bevis för allting som sker i våra dagliga liv, om Jonas säger att han såg en gammal skolkamrat nere på stan säger Malin naturligtvis inte att hon inte kan tro på Jonas påstående utan att mer data presenteras.
Ett möte på stan är en trivial händelse som inte utmynnar i större konsekvenser, men frågan är hur en kritiskt tänkande och rationell svensk kan godta påståendet att den intoleranta mångkulturen och den irreversibla massinvandringen är bra för Sverige – om Göran, Maud, Jan, Fredrik eller den tredje statsmakten aldrig presenterar fakta eller statistik som tyder på att så är fallet? Kan någon öppensinnad själ svara på det?
Robert
Enligt författarens önskemål har artikeln reviderats av redaktionen//Red.
