KASTBERGA. Den 70-årige lantbrukaren Knut Nilson hittades rånmördad den 16 maj 2008 i sitt hus i Kastberga utanför Eslöv i Skåne. Den eller de skyldiga hade bakbundit den svårt misshandlade gamle mannen och lämnat honom åt sitt öde. Polisen tror att det handlar om ett rån som gått väldigt snett.
Knut Nilson hade i många år drivit lantbruk på sin gård någon mil utanför Eslöv. Han har haft en stor maskinpark med grävmaskin, skördetröska, lastare, traktorer och andra lantbruksmaskiner och redskap. Knut Nilson bodde ensam på gården men alltid haft kontakt med grannarna. För ett par år sedan pensionerade han sig. Och våren 2008 började han sälja av sina maskiner. Ryktet sa att han skulle ha mycket pengar på sin gård. Polisen tror därför att mördarna kommit till gården i bil för att stjäla och att de torterat sitt offer för att få honom att berätta var han har alla pengar de räknat med att hitta.
Utredningen
En då 14-årig yngling förhördes och delgavs misstanke om mord. Men eftersom han bara var 14 år vid brottstillfället kunde han inte åtalas. Idag är han fortfarande misstänkt och har hunnit fylla 16 år. Polisen ansåg dock att det var flera GM bakom dådet. Utredningen tog drygt två års tid att slutföra och slutligen kunde man åtala fyra zigenare med rötter i Serbien.
Mehmed Dzafic och Franco Ivanov åtalades för mord, Nurija Dzafic för anstiftan till försök till rån alt. grov stöld, Nurija Dzafic och Danka Ivanov för grovt skyddande av brottsling. Åklagaren yrkade också på att Franco Ivanov skulle utvisas ur Sverige.
Ur polisutredningen framgår det att Mehmed Dzafic och Franco Ivanov tagit sig in hos Nilson, misshandlat honom svårt så det stänkte blod på väggarna och därefter bundit honom i s.k. ”hogtie”-ställning där man binder ihop handleder och fotleder bakom offrets rygg. Därefter knöt man en kraftigt blodbesudlad jacka runt Nilsons huvud/ansikte och lämnade honom att dö. Han påträffades först flera dagar efteråt av en granne.
Genom våldet har Nilson, förutom smärta och kraftigt blodvite, åsamkats omfattande kroppsskador i form av brott på vänster överkäksben, vänster ögonhåla och ett flertal revben, tand- och läppskador, blåmärken och underhuds-blödningar i ansiktet, halsen, benen samt blödningar i ansiktets och halsens mjukdelar och ögonens bindehinnor. De svåra kroppsskadorna jämte den i övrigt särskilt råa och hänsynslösa behandlingen av Nilson har medfört att denne avlidit. Lantbrukaren var dock hjärtsjuk och dog av syrebrist.
Domen gällande mordet
Lunds tingsrätt friade
Mehmed Dzafic, född 1989 och svensk medborgare, för mord samt våldtäkt. Döms för misshandel, grov kvinnofridskränkning, försök till grov stöld, försök till rån, rattfylleri, narkotikabrott till fängelse 10 månader.
Franco Ivanov, född 1985 och medborgare i Serbien och Montenegro, Upphört land. Åtalet för mord ogillas. Yrkandet om utvisning ogillas.
Danka Ivanov, född 1971 och svensk medborgare, döms för skyddande av brottsling till villkorlig dom och dagsböter 80 å 50 kr. Grovt skyddande ändrades därmed. Tolkbehov på serbiska.
Nurija Dzafic, född 1967 och är svensk medborgare. Frias helt. Åtalet för grovt skyddande av brottsling samt för anstiftan till försök till rån alternativt grov stöld ogillades. Tolkbehov på serbiska.
Resonemang
Lunds tingsrätt konstaterar att det finns bara fragmentariska uppgifter om vad som hände inne i Knut Nilsons bostad. Upp till fyra personer kan ha varit med vid rånförsöket och det går inte att säga vem som utsatte honom för det våld som ledde till hans död.
Mehmed Dzafic anses bunden till Knut Nilsons bostad genom de tre fingeravtryck som hittats på en plastpåse i bostaden. Domstolen menar att den kommer från ett skafferi och att Mehmed Dzafic tog i påsen i samband med att bostaden genomsöktes i jakt på pengar. Det som enligt åklagaren är ett skoavtryck från Mehmed Dzafic går det däremot inte att dra några slutsatser om, menar tingsrätten och det anses inte bevisat att denne deltagit i misshandeln. När det gäller Franco Ivanov går det inte ens att säkert säga att han varit på plats.
En nämndeman har anmält avvikande åsikt och menade att Mehmed Dzafic i stället borde dömas för medhjälp till försök till grovt rån och grovt vållande till annans död. Kammaråklagare Helena Ljunggren uppger att hon tänker överklaga domen, i varje fall den del som gäller Mehmed Dzafic. Hon anser fortfarande att det finns bevisning nog för att fälla honom för mord. När det gäller Franco Ivanov är hon mer tveksam.
Gällande Mehmed Dzafic
Mehmed Dzafic fälldes för bland annat misshandel och grov kvinnofridskränkning men friades från våldtäkt. Det visar sig att han gift sig med en underårig zigenarflicka, Milica Markovic från Serbien samt planerade att göra henne gravid och på så sätt få hennes asylansökan godkänd.
Milica Markovic är född i det forna Jugoslavien i augusti 1992. Under sommaren 2007 träffade hon Mehmed Dzafic i Serbien i samband med att han besökte landet tillsammans med sin kusin. Anledningen till Mehmed Dzafics besök i Serbien var att hans kusin skulle fria till Milica Markovics syster. I samband härmed frågade Mehmed Dzafic om Milica Markovic ville gifta sig med honom. Milica Markovic beslutade sig efter en tids funderande för att svara ja på Mehmed Dzafics fråga, varefter de gifte sig enligt de romska traditionerna i Serbien. Tämligen omgående efter bröllopet begav hon sig till Sverige tillsammans med Mehmed Dzafic och kom att leva med honom och hans familj i en villa i Eslöv fram till den 8 juli 2008 då hon kontaktade socialförvaltningen i Eslöv och bad om hjälp att komma ifrån Mehmed Dzafic och hans familj. Hon hade då varit förbjuden att lämna huset, blivit kränkt och misshandlad samt enligt egen utsago blivit våldtagen två gånger, något han friades ifrån.
En bidragande orsak till att hon inte fick gå ut var att hennes papper inte var i ordning och att Mehmed Dzafic och hans familj inte ville att hon skulle dra på sig uppmärksamhet.
Hennes mamma var mån om att hon skulle få ordentliga identitetshandlingar från myndigheterna inför flytten till Sverige, bl.a. för att hon skulle kunna studera här. Mehmed Dzafics familj kände emellertid en man som kunde ordna pass, vilket också skedde. Hon såg bara att passet hade ett blått omslag och vet inte vad som stod i det. En annan man som Mehmed Dzafics pappa kände körde dem till Tyskland där de sammanträffade med Mehmed Dzafics föräldrar, varefter de åkte den sista biten till Sverige tillsammans i deras husbil. Direkt efter ankomsten till Sverige förändrades Mehmed Dzafic och hans familj. I Serbien var de snälla och uppförde sig väl, men nu blev de stränga mot henne. Hon hade kontakt med sin mamma i samband med ankomsten till Sverige. Hennes mamma var arg och ledsen för att hon hade begett sig iväg till Sverige utan att informera henne och utan ordentliga passhandlingar.
Hon var helt utlämnad till Mehmed Dzafic och hans familj under sin vistelse i Sverige. För att få så lite problem som möjligt försökte hon uppträda glatt och göra allt hon blev tillsagd. Även om hon helst ville återvända hem till Serbien, var det inte möjligt av flera skäl. Hon kunde inte svenska och kände inte någon i Sverige förutom Mehmed Dzafic och hans familj. Vidare saknade hon pengar och hon visste inte vart hon skulle ta vägen för att finna kommunikationer eller för att få hjälp. Dessutom hade Mehmed Dzafic hotat henne och hennes familj i Serbien.
Hennes mamma var orolig för henne och gick till polisen i Serbien som sände en efterlysning till svensk polis. Med anledning härav kom polisen till huset i Eslöv och hon fick följa med till polisförhör i Malmö. Hon blev tillfrågad av polisen om hon ville åka tillbaka till Serbien, men hon vågade inte berätta något om sin situation i Sverige, eftersom hon fruktade för sin egen och sin familjs säkerhet. Vidare hade Mehmed Dzafic och hans familj sagt till henne att hon inte fick berätta hur hon hade kommit till Sverige. Hon ljög därför om hur hon hade tagit sig till Sverige och uppgav felaktigt att hennes pass och resan till Sverige hade ordnats av hennes föräldrar. Hon fick ett beslut om att hon skulle avvisas till Serbien, vilket hon tyckte var bra för då skulle hon få komma hem igen. Emellertid ordnade Mehmed Dzafic och hans familj med en asylansökan för hennes räkning. De ville att hon skulle stanna kvar, antagligen av rädsla för att hon annars skulle berätta för sin egen familj vad hon hade fått utstå i Sverige.
Enligt Mehmed Dzafic ville Milica Markovics mamma ordna med papper som visade att det var i sin ordning att Milica Markovic, som var underårig, begav sig till Sverige och vistades där. Eftersom hans bröder skulle börja skolan hann de emellertid inte invänta dessa papper och Milica Markovics mamma skulle därför skicka dessa till Sverige. Milica Markovics föräldrar ordnade med hennes pass och hennes transport till Sverige. Själv åkte han tillbaka till Sverige tillsammans med sina föräldrar i deras husbil. Det blev aldrig av att de anmälde till de svenska myndigheterna att Milica Markovic hade kommit till Sverige. Till följd härav kom hon inte heller att anmälas till skolgång. Hans planering var i stället att hon skulle bli gravid. En graviditet skulle göra det lättare för henne att få stanna i Sverige. Därefter tänkte han att hon skulle lära sig svenska och arbeta i hans farbrors frus frisersalong.
När de kom till Sverige såg han en annan sida av Milica Markovic än den som han hade sett i Serbien. Hon gick helt upp i hushållsarbetet i bostaden i Eslöv och visade inget intresse för honom. Det är naturligt att romska kvinnor tar hand om hushållet, men ingen tvingade Milica Markovic att arbeta i hemmet. Hon överdrev sitt hushållsarbete. Till och med på helgerna gick hon upp kl. 07.00 för att koka kaffe.
Milica Markovic visste redan när hon kom till Sverige att det inte var aktuellt för henne att gå ut själv på diskotek och liknande, eftersom hon var gift. Hon fick däremot röra sig fritt. Emellertid hade hon inte någon anledning att gå någonstans, och hon höll sig därför mest i bostaden, enligt Mehmed Dzafic.
Läs domen: B 3737-08 
Överklagande
Ställs till Hovrätten över Skåne och Blekinge och ges in till tingsrätten senast den 14 juni 2010.
Domstol
Lunds tingsrätt, mål nr B 3737-08
Ett av kraven på att få sitta med i tingsrätten är att man är fullständigt pantad och saknar all form av logiskt tänkande. Hade man varit lite konspiratoriskt lagd så hade man börjat fundera om det inte är så att det blir en sån här rent vansinnigt felaktig dom så att det med 100 % chans blir överklagat, så att advokater och annat patrask kan håva in storkovan en gång till på samma mål? En annan fråga är varför folk från Serbien ska behöva asyl i Sverige idag? Har kompisar som så sent som förra året var på semester i Serbien, tydligen ett fint land nuförtiden….
Verkligen fina människor som man låter komma in i landet !Det var ju rånmord och alla fyra borde dömas för rånmord enligt principen : Den som håller i säcken är lika skyldig som den som fyller på.
Man undrar hur många man måste mörda och på vilket sätt , för att få livstid ??
Serbiska zigenare mer värda än svenska lantbrukare, tycks det som. Skulle vara något för Sveriges centerpartister att få veta (antar att de flesta lantbrukare röstar på detta svikarparti) !
Man kan ju bara tillägga vilken lagstiftning det är som gäller i detta land. Det är så att man kan spy!!