SJUKVÅRDSASYL I gårdagens upplaga av Borås Tidning skriver man en artikel (ej gratis på webben, återfinns endast i pappersupplagan) om den njursjuke kosovoalbanen Abaz Baruti som söker asyl i Sverige förebärande svår sjukdom som enligt honom inte kan behandlas i Kosovo. Hans tillstånd kräver dialys tre gånger i veckan, annars dör han.
Politiskt Inkorrekt fick ett mail där hela artikelns innehåll starkt ifrågasattes. Mailskrivaren, själv legitimerad sjuksköterska, har en rad invändningar mot hur situationen beskrivs av artikelförfattarinnan Zandra Erikshed, själv boende på en flott adress i Göteborg, och ifrågasätter journalistens kunskaper om Abaz sjukdomsbild och svensk lagstiftning på området sjukvårdsasyl. Istället framstår artikeln som en osaklig snyfthistoria avsedd att väcka opinion för en lagstridig asyl.
Vi återger här mailet med hela artikeln, kompletterad med mailskrivarens kommentarer i kursiv fetstil.
”Det är torsdag och om några timmar ska Abaz iväg till SÄS (Södra Älvsborgs sjukhus- Borås sjukhus och Skene sjukhus, min anm.) igen för dialysbehandling. Han är där tre dagar i veckan, fyra timmar åt gången. Han är trött, svullen och och har krampkänningar, som alltid precis innan han ska få nästa behandling. Om han väntade ytterligare ett par dagar utan dialys skulle han få lungödem och dö.
- Jag kallar de andra patienterna för mina kollegor, vi umgås så mycket och går igenom samma sak. Vi är som ett, säger Abaz och ler försiktigt.
Abaz, hans fru Elvane och deras två söner kom till Sverige i december 2007. Hemma i Kosovo drev Abaz ett café och delade ut mat som volontär i Mitrovicas förorter. Men så slogs hans njurar ut.
I teorin är sjukvården gratis i Kosovo, men i praktiken får du stå för all medicin och förbrukningsmaterial själv. Dialys ges på få ställen i landets offentliga vård, då med dålig hygien. Efter en behandling fick Abaz hepatit C (frågan är helt klart om han var testad för detta innan de började behandla – det är fullt möjligt att ha viruset i kroppen, men vara symptomfri ett längre tag – min undran).
På en vecka gick han ner sex kilo (vilket är fullt möjligt och ofta händer eftersom dialysen ju gör att man rensar ut mycket som inte ska vara där. Dessutom – på fem dagar gick jag ner 8 kilo när jag hade en ordentlig magsjuka – min anmärkning). När han kom till Sverige vägde han 54 kilo. Blodtrycket var 60/130 (inget anmärkningsvärt blodtryck för övrigt!! – min anmärkning) De som såg honom sa att han såg ut som en död man som gick, säger Elvane.
I Sverige fick han vård direkt, men inte heller dialyser är tillräckliga i längden. Om inte Abaz får en njurtransplantation kommer han att dö inom några år, men sådana utförs inte i Kosovo dit familjen har utvisats. De har överklagat men fått avslag på alla instanser. Migrationsverket menar att det finns tillräcklig sjukvård att få i Kosovo och att Abaz inte är tillräckligt sjuk för att få stanna.
- Med en utvisning ges patienten maximalt fem till tio års överlevnad, men sannolikt betydligt kortare tid, skriver Inger Holm-Gunnarsson, specialistläkare i neurologi och internmedicin (varför inte en specialist i nefrologi, dvs. en njurspecialist ?? – min anmärkning) i sitt läkarintyg till Migrationsverket.
Ronny Augustsson, sjukhuspastor på SÄS har jobbat i Kosovo och känner till både familjen, landet och dess sjukvård.
- Abaz är i moment 22. Sjukvården i Sverige skulle omedelbart ställa honom i kö för transplantation om han hade uppehållstillstånd. Nu kan de inte följa upp honom om han skulle skickas tillbaka. Migrationsverket å andra sidan om skulle vara mycket mer angelägna att ge honom uppehållstillstånd om han stod i en donationskö, säger han (jaså? – Sveriges lagar tillåter överhuvudtaget inte sjukdom som skäl för uppehållstillstånd vad jag vet ju – om inte personen riskerar att dö ”här och nu”. Merit Wager har skrivit mkt om det på sin blogg – min anm.).
I Kosovo är närmare halva befolkningen arbetslös.
- Eftersom Abaz är sjuk och de har varit utomlands länge (helt frivilligt och med tillgång till superbra vård!- min anmärkning) är chansen till ett arbete i stort sett noll. Inga pengar, ingen vård. Migrationsverket tar inte hänsyn till att de skulle få välja mellan mat eller dialys, säger Ronny Augustsson (men kan inte Abaz med familj få hjälp av de frivilliga han själv tillhörde innan, eller? Sjukvård finns ju dessutom fritt tillgängligt enligt tidigare stycken i artikeln?? – min anm.).
Abaz drömmer om att kunna dricka vatten, bo och jobba som alla andra människor. På väggen hänger flera tavlor som han har målat. En av dem föreställer ett öga som gråter tårar ner i ett kärl, som hålls av en hand och ett hjärta. Den målade han häromdagen, efter att de hade fått avslaget på ansökan om verkställighetshinder för utvisningen.
- Jag hoppas att det finns en hand som tar emot tårarna, att någon hör våra böner, säger Abaz Baruti.”
Sveriges migrationslagar tillåter inte sjukdomsinvandring. Driver man dessutom företag i Kosovo borde man väl ha tillräckliga inkomster för att kunna betala för sig i den inhemska vården, eller? Visst är situationen prekär för Abaz, men Sveriges resurser räcker tyvärr inte till för alla…
Hur ser det förresten ut i transplantationskön för ”njurbehövande” i Västra Götaland (VGR – dvs. Västra Götalandsregionen)? Hittade inga dagsaktuella siffror, men denna PDF-fil (sidan 7) kan ge en viss ledning. Har förstått via kontakter att det dör folk i den kön redan utan att Abaz kommer in också…
Mannen på bilden har inget samband med artikelns innehåll.
inget konstigt egentligen, det är allmänt känt att kosovoalbaner får permanenta uppehållstillstånd. Kommer ni ihåg reportaget på nyheterna 1999? de som anlände då skulle åka till sommaren. Gjorde de det? såklart inte, vi dumma blåögda gick med på det. De kom för ekonomins skull, det fanns ett par % serber där nere, var albanerna rädda för dem?? tjejen som skulle skickas med flyg tillbaka till kosovo slår i dörren och hotar och svär och går därifrån – vill inte åka till kosovo. Polisen står och glor. det såg vi på nyheterna 1999. vad hände med familjen lyta i ängelholm 2008? efter 13 nej från migrationsverket gav man upp (eftersom varje gång de skulle utvisas så försvann de, vägrade åka till kosovo) så de fick stanna, precis samtidigt som de fick ett eget land!!! sjukt sverige! men kosovoalbanerna har stark lobby, och nu när de också är fler och fler, kommer vi att få ett nytt kosovo – titta vad de gjort med serbiskt kosovo (för 200 år sedan fanns två albanska familjer i en by, idag är det ca 2 serbiska familjer på flera byar! de har rensat kosovo och fortsätter sprida sig; vänta bara, våra barnbarn kommer att ha ett helvete när hälften av ”svenskarna” är albaner….
jag har hört massor om kosovoalbanerna och är rädd för vår framtid i sverige. på ett stort företag i skåne går de i grupper genom företaget, alla utan tröja så man ser deras tatuerade örnar på bröstet och sjunger högt sina albanska sånger. tror ni någon gör ngt av det? nej, chefen gömmer sig på sitt kontor. för många år sedan (runt 2000) blev en ung tjej som jobbade på soc hotad av en kosovobanan att betala extra bidrag så att han kunde åka med familjen (ca 12 medlemar) på semester till kosovo! hon undrade: är det inte krig där nere? hon fick till svar att hålla käften och ingenting hjälpte när hon försökte förklara att hon inte får ge mer än de redan har fått…det blev hot, och hon ung och jätterädd beviljade ca 20 000 kr!!!! men sa upp sig sedan. och detta var inte i landskrona utan i en annan stor stad… man blir mörkrädd. en lärare berättade för ett tag sedan att dennes elev på komvux var på lyxsemester flera ggr om året, hur? utan jobb? lotto vinst? javisst……..
How about that ”Skruti Baruti”